2 Augusti 2010

Nu har jag Det, alldeles bredvid mej...
Det som en gång förväntades att bli det bästa för alla...
Nu får jag bara ångest, kalla kårar.....tårar!

.......


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0