Vet inte riktigt hur jag ska formulera detta...
Fastän jag visste vad veterinären skulle säga idag så sved orden som ett knivhugg i magen!
-"Hans hälta är kronisk o vi får hoppas försäkringsbolaget godkänner en utdömning, men det gör dom nog med tanke på att han har varit halt så länge!"

Har länge tyckt det var rätt för honom o bara bli utdömd o tas bort för han e en tävlingshäst, ingen skogsmulle, men nu blev jag som ett litet barn igen.....
"Men tänk om han bara kunde gå lite till, bara över sommaren! Så kanske han blir bra!"

Stackars min lilla Kalle-Baloubet! Han har gått halt i 9 månader nu, det e inget som bara varit där i en månad... Jag blir så himla ledsen o tänker hela tiden...
"Tänk om, tänk om, tänk om....."

Jag vet att man inte kan tänka så! Kalle är inte den Kalle han tidigare var, han har tappat sin fina gnista, glimten i ögat... Det som lyste om honom så fruktansvärt förut!
Det gör ONT i mej o se honom så här!!



Tänker på allt vi varit med om, allt vi gjort tillsammans, allt vi har presterat, allt vi har gått igenom, minnena vi har tillsammans!
Vår första tid ihop blev riktigt kämpig, jag fick åka ambulans för första gången i mitt liv bara några dagar efter köpet! Han stegra sej o slog runt baklänges, som tur var gick allt bra, bara en kluven läpp o ett nyckelben ur led... 5 veckor senare satt jag på hans rygg igen, livrädd, men vi tog oss igenom det oxå! Sen bocka han av mej några månader senare så jag trodde fasen jag skulle kunna ta på molnen, men det är en annan historia!

Det jag vill komma till är att vi har så mkt minnen ihop, båda fantastiska o mindre fantastiska minnen... Tur det, för då är det ingen action i det hela! För Kalle e verkligen en häst med action! Det är det som har varit det bästa med o ha honom som min häst! Ingen dag har varit den samma!
 
Hans personlighet är verkligen en särklass för sej, helt underbar! Finns nog faktist ingen charmigare häst än honom! Man skulle kunna släppa in någon som e rädd för hästar hos honom, sen 10 min senare skulle dom lämna honom med en leende på läpparna! Han vet hur man charmar! :)

Det e en av de svåraste bitarna, när jag sålde min förra häst Bezita så hade jag Kalle vid min sida! När det blev för jobbigt gick jag bara till Kalle så muntrade han upp mej o fick mej o skratta efter bara några minuter....
Gamson o Edith är inte som Kalle..... Finns ingen som honom!


Min första bild på fuxen jag blev förälskad i....


Min andra....


Vår första tävling ihop före jag köpte honom!


Ett av Kalle's många trick!


På veterinärbesiktingen....


VA FAN KALLE, DET SKULLE JU VARA DU O JAG MOT VÄRLDEN BEBIS!!!!!!!!!
.....I MÅNGA ÅR TILL... DET SKULLE INTE BLI SÅHÄR!

Min fina, fina pojke, mitt Ex...... <3