Men vad har jag gjort för ont?

Jag är ingen som ger upp o tycker synd om mig själv i första taget! Jag står rakryggad o kämpar ut i det sista och försöker hela tiden se en mening med allt som händer, för att kunna tackla problem o situationer som uppstår på ett så bra sätt som möjligt....

Men nu vette fasen alltså.....

Vi va ju på ATG i tisdags för att Viper's svullnad i benet inte riktigt försvunnit trots att det gått två veckor.... Och jag har hela tiden haft en konstig magkänsla.... Jomenvisst....

Viper har fått en griffelbensfraktur!

Halleluja! Livet är en fest va?

Just nu vill jag faktiskt gräva ner mig i ett år eller två, sälja hästarna och skaffa hamster-uppfödning kanske.... 

Jag är så jävla deprimerad så jag mår illa av att bara tänka på skiten!

Varför i hela helvete händer allt ont mig? Helt seriöst! Har jag en ont förbannelse över mig där målet är att det ska gå så dåligt som möjligt för mej...? 

Ger fan upp alltså....

OM vi har tur kanske Vipers fraktur kommer läka fint o bla-bla-bla.... Men vem ser något ljus i tunneln nu liksom.... Om det va första gången något oturligt hände mej så hade jag varit väldigt optimistisk o försökt gjort det bästa av situationen.... 

Men......nu.....efter all skit jag gått igenom.... Suck! Jag finner inga ord!