Upp till bevis.......

...Det är upp till bevis imorgon känns det som.....
Då tas nämligen nya prover o nu har ju William börjat äta lite mer mängder o magen har kommit igång... 40 ml har han ätit idag o nästa mål kl. 20 kommer han börja få 50 ml....
.
Vi är på permis lite nu.... William ligger i mitt knä här nu..... Han e en riktig kramis som inte alls vill ligga i vagnen när han kan ligga i knät o mysa.... Hehe! Vi har badat i handfatet oxå! :) Myyyys!
.
Williams lilla "bästis" Nils e tillbaka här på sjukhuset oxå... Jättetråkigt för dom, VERKLIGEN! Men känns lite skönt för mej iaf... Hehe! Om man får vara lite oegoistisk i sånt här läge.... Men det e ju bara för att jag tycker så bra om hans föräldrar o det har varit JÄTTETRIST utan dom här... Det han ju blivit en o annan pratstund med "mamma Sara" under hela vår vistelse här på Ronald när Nils o William näst-in-till gått hand i hand hela vägen.... Underbara människor!
.
BFF- Nils & William! ;) Hehe!
.
.
.
Här kommer lite andra bilder på William......
Före badet....
Nybadad o go.....
Tröttis efter badet.... I sina nya, jättefina kläder från moster Ulrika... :)
.
.
.
.
Ångesten har även börjat komma krypandes..... Ångest för att vi kanske snart får åka hem.... Har pratat med en sköterska på avdelningen här igår om detta..... Vi kom fram till att ångesten om hemgång kommer ifrån att sist VI var hemma så funkade inte livet alls.... William kunde ju för fasen inte ens ha kläder på sej, knappt blöja för han bara spydde så.... Jag ville knappt se lilla, oskyldiga Tottis för att jag var så trött på situationen.... Bad hela tiden Mikael att bara gå ut med Elliot för jag inte orkade med...... Jag hade hela tiden en gnagande känsla av att såhär kan det bara inte vara, nått måste vara fel! När ungen spyr nästan MER än han får i sej så är något galet! Det enda jag gjorde var att tvätta handukar o filtar o torkade/skurade spyr... Jag orkade inte med en överenergisk Elliot OCKSÅ!
.......Och denna rädsla sitter kvar, trots att jag VET att William inte är den spyande bebisen längre!
Kan inte hjälpa det.... Men det släpper väl så småningom....
Känns iaf skönt att jag vet VARFÖR jag har hem-ångest.... Var ganska orolig där ett tag o fattade inte varför jag inte vill hem... Jag menar, vem vill inte åka hem härifrån? Det är väl det enda folk längtar efter när man är här? Inte jag inte..... Jag har blivit sluten här i min lilla bubbla med William, som i ett parallellt universum o vill inte alls hem...... Rädd för att komma hem!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0