....känner man sin bebis allra, allra bäst...

Särskilt om man har hunnit vara hemma med sin lilla prins mellan BB och sjukhus-vistelsen.... Det är det bästa med att vara här... De lyssnar, är uppmärksamma och gör allt i samråd med oss föräldrar, i detta fallet mej....

---

När jag skulle gå "hem" från William vid 5-tiden så verkade han inte alls nöjd.... Han skrek o jag såg på hela honom att det inte var vanligt missnöje... Inget illamående, det såg ut som magknip.... Han skrek o skrek, vred o vände på sig.... Jag hojtar till barnsköterskan som kommer till oss o lyssnar på det jag har o säga... Hon håller med mej fullständigt... Vi ger lavemanget nu istället för om 2 timmar.... Och vipps, 5 min senare så hade de fått ut massor.... (Samma mängd som totalt brukar komma ut per dygn!) Och framför allt en mycket nöjd och belåten William som kunde somna i godan ro och en mamma som kunde traska hem med gott samvete och äta middag.....

---

..En annan sak som gör denna sjukhus-vistelsen underbar....

Förut hade en sjuksköterska glömt öppna sonden 30 min innan kl. 13-målet... Och det är ju inte hela världen... Kanske bara bra o tvinga ner det som finns i magen lite extra...? Vad vet jag.... Men inför nästa mål öppnades sonden och jag tyckte det kom upp på tok för mycket för vad som önskades.... Så jag sa till vad jag kände ang. detta.... Alltså att INTE öka matmängden till 10 ml... Utan vänta lite till... Det hade ju redan skett en ökning idag så varför stressa o kanske få bakslag? Sjuksköterskan jag pratade med tog allt jag sa på största allvar och höll med så hon gick och pratade med läkaren på direkten.... Och efter 3 min kom hon tillbaka och sa att de samtyckte.... Alltså, vi fortsätter med 8 ml lite, lite till så kanske vi ökar till 10 ml imorgon istället....

---